Loke vill göra sig hörd
För någon vecka eller två sedan ändrade sig Lokes prat drastiskt. Från att ha låtit "dada, gaga, mama, papa" - alltså typiskt bebisspråk till att låta helt annorlunda. Nu låter det som att han "pratar" emellanåt, fast utan att säga ordentliga ord och meningar. Kanske kommer han vara tidig med pratet? Han har länge (sedan sex månader ungefär) sagt "mamma" och "tack tack" fast det sistnämnda låter mer som "tatt tatt". Nu har han börjat säga "pappa" också.
Ehh, inga ursäkter...
Alltså, jag och bloggen. Jag tänker ofta att jag borde skriva, liksom dokumentera allt som händer. Jag skriver inlägg sporadiskt och lovar förbättring men inget sker. Därför lovar jag inget denna gången, men jag ska försöka skriva mer.
Loke är idag 9 månader och en vecka gammal. Igår lärde busen sig krypa, jag trodde aldrig det skulle hända faktiskt. Vissa barn hoppar ju över krypstadiet och jag hade förlikat mig med tanken på att Loke skulle åla fram tills han lär sig gå. Men igår när jag låg och vilade och David kom ut från toaletten gick David ner på golvet och kröp mot Loke för skojs skull. Och vad gör sketongen? Jo han kryper mot David, helt obehindrat, som om han aldrig gjort något annat. Sjukt häftigt, han har ju inte ens övat på att krypa, han har bara dragit sig fram med armarna (extremt fort har det gått). Har han tränat på att krypa i drömmen? I don't get it. Likadant var det när Loke lärde sig att sitta. Han var jättesvag i bålen och kunde inte sitta ens med stöd. Liksom då förlikade jag mig med tanken på att han skulle bli väldigt sen med att sitta, men en dag testade jag bara att sätta honom och han satt helt stabilt! Sen dess har han suttit och han lärde sig sätta sig upp själv med detsamma. Dessutom har han aldrig trillat baklänges när han suttit heller. Loke-Toke, en liten försiktig kille som väntar in i det sista med att testa nya grejer. Som nu, han ställer sig upp mot precis allt! Men han vågar inte riktigt sätta sig ner själv, utan då står han och "ropar" på mig tills jag kommer och hjälper honom. Gullungen.
En till chans
Julafton och lite till
Så var julafton förbi, och den var speciell. Började inte bra utan jag var bara ledsen och ville minst av allt vara bland folk. Önskade bara att jag var i Skara just då bland familj och släkt som verkligen känner mig. Efter halva dagen mådde jag bättre, och efter en timmes sömn gick vi vidare till julfirande nummer två. Åt efterlängtad julmat och visade stolt upp lille Loke för dem som inte träffat honom tidigare. Han sov hela julafton igenom, från morgon till kväll med avbrott för amning. Det gjorde han rätt i, för ljudnivån hos Davids mormor och morfar är alltid hög, men det är kul med sociala människor :)
Mitt älskade barn <3
Loke med farmor och faster
Loke fick många fina paket, bland annat en babysitter som troligtvis kommer underlätta en hel del när David går tillbaka till jobbet och jag blir själv med Loke och Alice.
Idag har vi gjort absolut ingenting. Jag har haft feber sen igår och mår väldigt kasst. Ingen förbättring på underlivsfronten heller så jag fick lov att ringa 1177 pga febern efter förlossningen som man ska ha koll på. De kopplade vidare mig till gynakuten som menade på att febern inte var ett gott tecken i samband med smärtan. Dessvärre hade de enbart en enda läkare på hela mottagningen som dessutom arbetade på förlossningen och BB, så jag skulle få vänta i många timmar. Därför rådde hon mig att ta Alvedon och Ipren och ha koll på febern. Är den inte borta i morgon skulle jag åka in akut, suck. "ta med bebis och fika isåfall för det kan dröja väldigt många timmar". Jag är så himla ledsen över att jag endast kan ligga här hemma. Vill ut och gå i friska luften, fixa här hemma och sånt, men ingenting orkar jag. Ligger på en, förvisso ganska skön, luftmadrass och fryser. Bajs! Mitt mardrömsscenario är att jag ska ha en infektion där nere.
Loke mår bra iallafall och det är det viktigaste. Snacka om att prioriteringar och tankar förändrats sen jag fick barn. Nu oroas det för fullt för att Loke ska smittas av RS-virus och andra otäcka sjukdomar som tar hårt på spädbarn, och tankar som "vilket bröst ammade jag på sist" går varmt i mitt huvud.
Mamma Isabelle
Om lite mindre än sju timmar har jag varit mamma i en hel vecka åt min högst älskade Loke. Han är så himla fin, jag kan knappt förstå det. Det är många gånger jag gråtit av lycka de senaste dagarna när jag och Loke legat och tittat på varandra; tänk att du är min, att du är här, att du är frisk och perfekt!
Den senaste veckan har bestått av mycket gos, amning och blöjbyten. Han äter som sin mamma, vilket är väldigt mycket (jag äter mer än David till exempel), och han bajsar jag vet inte hur många gånger per dag. Där emellan sover han och är vaken lite då och då. Precis som ett spädbarn bör göra med andra ord! Han har fått mycket beröm av alla som undersökt honom från BVC osv, en perfekt liten krabat. Härom dagen var vi och skrev på papper om att David är pappa till Loke, och kvinnan från socialtjänsten sa att han var så fin, kan inte annat än hålla med!
Loke kom alltså till världen åtta dagar före beräknad födsel. I dagarna ska jag försöka skriva ner förlossningsberättelsen medan den är relativt färsk i huvudet.
Ni märker ju att jag är en väldigt stolt mamma. En lycklig mamma. Efter förlossningen har allt känts bra psykiskt. Den tredje dagen efter barnets födsel pratar man ju om att de flesta drabbas av "baby blues", alltså att man gråter och kan känna sig nedstämd. Det fick jag smaka på, grät så tårarna sprutade. Efteråt har det inte varit några problem, har endast gråtit av smärta vilket jag gör flera gånger om dagen. Jag har så fruktansvärt ont i mitt underliv, det svider så jag tappar andan när jag försöker kissa emellanåt och jag kan knappt sitta eller gå. Att resa mig från sängen är ett projekt och att gå smärtar lite varstans. Är det normalt att ha så ont? Jag vet inte, har ju inget att jämföra med. Hur upplevde ni det efter era förlossningar, ni som har barn?
Puss å kram från mig och Loke
15 december
15 december är dagen då vår son kommer födas. Jag smakar på orden - stort! På min baby shower gissade jag att bebis skulle komma den 14 december, det var bra nära.
Ja, nu är jag på förlossningen och kämpar tillsammans med finaste David. Vi kom in klockan 18 efter timmars värkarbete hemma. Vaknade vid halv sju i morse och hade ont på ett sätt jag inte känt innan under mina förvärkar. Egentligen skulle vi till Davids chef i Stockholm och äta julmiddag idag, så jag gick upp där vid halv sju på morgonen och bakade två sorters julgodis att ge som gå-bort-present. Sen färgade jag håret, ögonbrynen, rakade mig och sådär. Ni vet, det man gör 06:30 på morgonen en lördag... Kan ju säga att jag är glad i skrivande stund att jag hann ta en sväng med hyveln, haha.
Nu är vi här iallafall, på förlossningen och väntar på att bebis ska vilja komma ut på riktigt. Så ooont har jag! Tycker det är kul att jag haft rätt med min intuition om att föda före BF, även att det låg en kille i magen. Slump eller inte, men jag har bara varit säker på det trots att de allra flesta sagt "med första går man ofta över tiden". Jo, jag vet, men jag har bara varit säker på att han ville ut tidigare.
Alltså, David är helt knäpp med lustgasen. Den är på max och jag känner inte ett skit, men David blir ju helt freaky! Haha.
!!!
Men kommentera då!!! :D
37+0 och fullgången graviditet
Äntligen är jag i vecka 37+0 och bebis räknas därmed som fullgången. 20 dagar kvar till BF, men jag hoppas och tror att han vill titta ut tidigare än så. Min älskade lilla son. Känns så galet stort att skriva och säga så; min son...
Igår hade några fina vänner styrt ihop en baby shower, väldigt gulligt gjort! Det roligaste var att Agnes var där (hon bor ju i Eskilstuna, bara ett par mil från mig) och jag har saknat henne så! De hade iallafall förberett jättefint med hemmagjord pizza, fika, några lekar och lite presenter. Tack önskar bebis! En av kompisarna här är fotograf och av henne fick jag babyfotografering i gåva, otroligt uppskattat, för vem vill inte ha ett par riktigt bra bilder på sin nyfödda?! Dock ingenting man lägger pengar på i första hand när ekonomin är kass, så jag är mer än glad. Fick även ett gulligt gosedjur, lite kläder, snuttefilt och lite smått och gott.
En av lekarna gick ut på att det skulle gissas när bebis kommer, samt vikt och längd. Vad tror ni?! När kommer han, längd och vikt? Kommentera och gissa!
Lillfisen Alice har för övrigt varit jättedålig ikväll, blev så orolig så jag började gråta. Hon har varit så himla konstig sen i eftermiddags, suttit och vaggat som om hon inte haft balans, och hon har inte brytt sig om att hälsa på varken mig eller David som hon vanligt gör med stooooor glädje! Inte ens favoritgodiset blodpudding ville hon ha. Vi tog tempen tillslut och den var på 36,5 vilket är alldeles för lågt för att vara hos en hund (ska ligga mellan 38-39 grader). Hon var helt apatisk, inte ens när vi fick besök brydde hon sig. Vi ringde iallafall djursjukhuset och de tyckte vi skulle hålla koll på tempen, puls osv. Tvingade i Alice en massa vätska via "spruta", lockade med godaste maten och David hade henne i mot sin bara överkropp med filtar. Efter ett par timmar gick tempen upp och hon blev sitt vanliga jag. Vilken lycka! Vad skulle jag göra utan Alice i mitt liv? Kanske låter fånigt enligt vissa, men den som haft ett eget djur och älskat den förstår. Min lilla bebis är vad hon är!
Äntligen helg
Så var det äntligen helg. Nog för att jag är ledig och har "helg varje dag", men David ser jag inte mycket av på veckorna så därför känns det toppen med helg. Stackarn har inte fått sova ut på jättelänge så det var hans högsta önskan för helgen; "jag kan göra vad som helst i helgen, bara jag får sova ut på lördag". Först var det en arbetsvecka för honom, sen flytthelg, sen arbetsvecka, sen jobbhelg i Finland och sen arbetsvecka direkt. Min kämpe ❤
Så här ligger jag i sängen, klarvaken men trött, och ser på när övriga familjen sover. Jag vet inte när jag fick mig en god natts sömn sist. Numer är det standard att vakna av värk, att jag ska vända på min flodhästkropp och gå upp och kissa minst 2-3 gånger. Men snart får jag sova bättre höll jag på att säga, det är ju inte alls säkert att jag får så mycket bättre sömn när lillfisen är ute, men jag slipper ju denna tunga kropp iallafall :)
Tänk, om tre dagar räknas min graviditet som fullgången (37+0). Jag har börjat få "mensvärk" titt som tätt och kan vakna av det, och jag tror även att slemproppen börjat lossna (är det inte slemproppen så är det ett par riktigt vidriga flytningar!, och varsågod för infon :)). Kanske dröjer det inte så länge till?! Iiih, spännande! Snart är jag mamma!
För er som undrar vad jag gör om dagarna så kan jag berätta att jag fikade med fina Nathalie på stan igår, mysigt! Och idag ska jag och lilla familjen gå till Davids farmor och fika och sen spana in julmarknaden på torget.
Vecka 37
Idag går vi in i vecka 37, spännande! På ett sätt känns det som att allt gått så fort, men ändå som att jag varit (och kommer vara) gravid i all evighet. Jag minns inte alls hur det känns att inte ha en mage i vägen, eller att behöva vanka upp och kissa flera gånger varje natt. Minns inte hur det är att sova utan att vakna av att det värker i höfter och leder, eller att gå utan att känna sig och se ut som en pingvin. Trots att det börjar bli väldigt tungt att vara gravid så har det varit en upplevelse utöver det vanliga, och faktiskt mycket lättare än vad jag först trodde.
Tänk att det max är fem veckor till vi får träffa vår son, det känns helt ofattbart! Jag har sagt till David att jag verkligen vill att vi ska umgås det sista, han och jag. Nu är vi ju luspanka, men att bara vara hemma en kväll och spela spel vore mysigt. Finns mycket att göra som inte kostar pengar! Kanske en höst/vinterpicnic i skogen och släppa Alice samtidigt? Det ska jag föreslå som aktivitet i helgen.
För tillfället är jag helt slut. Har städat hela lägenheten och sen tagit en timmes promenad med Davids mormor. Nu värker mina svullna fötter, så jag ska med gott samvete slå ner röven i soffan. För att vara höggravid får jag ändå säga att jag är väldigt alert och energisk (eller jag försöker iallafall).
Party party
Igår var jag på min första och garanterat sista fest som gravid (åtminstone för denna graviditet). Först hade jag inga som helst planer på att gå, men han bor trots allt bara ett par hundra meter härifrån och en annan kompis skulle dit så tillslut bestämde jag mig för att gå. Kände mig otroligt malplacerad med magen, men det var ganska trevligt trots allt. Det roligaste var att snygga till mig, för jag kände mig faktiskt som en riktig milf, trots feta vätskefyllda händer och ben.
David har varit och jobbat i Finland i helgen och kommer hem sent ikväll. Jag och Alice har klarat oss bra och till min stora glädje tittade det heller inte ut någon bebis i helgen. Hade varit sjukt sorgligt om David missade förlossningen. Igår var jag och Alice hemma hos Davids mamma och bakade bröd, lussekatter och saffransbiscotti. Jag och Isabelle, Davids lillasyster, satt även och tovade ullfigurer. En mysig lördag helt enkelt!
Idag förtjänar jag att ligga ful och svullen på soffan med en påse lussekatter, och sagt och gjort, här ligger jag. Har börjat kolla på serien Dexter så det är vad jag ska roa mig med de närmsta timmarna.
Fick mig för övrigt en sorglig upptäckt förut, får endast 2000 kr från försäkringskassan denna månaden, och här står vi med dubbelhyror som landar på 13500 kr, sen övriga räkningar vi utgifter... Skjut mig! Tur vi har några tusen på sparkontot, men det kommer vara tömt när månaden är slut tyvärr. Också är det jul snart, julklappar... Vi kommer inte ha råd att köpa något i princip :(
Och bebis, hur mår han? Jag tror det börjar bli lite trångt där inne. 29 dagar kvar till beräknad förlossning! Var hos barnmorskan i veckan och sf-måttet låg på 35 vilket innebär att jag följer min kurva perfekt och att jag fortfarande ligger över medel. Blodtrycket var bra och jag väger härliga 69,2 kg... En viktuppgång på 16 kg hittills. Kommer säkert ha gått upp 20 kg när det är dags att föda. Men ääääh, jag orkar inte bry mig (tar en lussekatter till, mums!).
Jag är i lägenhetshimlen
Nu är lägenheten vår och flytten är påbörjad, därför är jag lite extra dålig på att svara om någon undrar. Men i morgon kväll ska flytten vara klar mellan lägenheterna så då kan jag fokusera på annat än att packa och organisera.
Tänkte bara uppdatera snabbt medan lyckan är på topp. Vi hämtade nyss ut nycklarna till lägenheten, och vad får vi se när vi kommer in... En sprillans ny installerad diskmaskin! Fyfan, lyckan är total för tillfället. Vi har pratat så länge om att vi verkligen skulle vilja ha en men det har vi inte råd med på långa vägar. Så står den bara där i vår nya fina lägenhet!!! Aaah! En annan underbar detalj i lägenheten är den stora kylen och frysen. Äntligen har vi utrymme att frysa in många matlådor, bröd osv.
Här får ni en bild på köket! Fint va?
Ingen vila
Om det är något jag känner mig mer säker på så är det att jag kommer föda tidigare än BF-datumet. Har börjat få värkar och har haft det i flera dagar, känns inte jättebra eftersom att jag är i vecka 33+1 men på fredag ska jag till barnmorskan så då hoppas jag att hon tar min oro på allvar!
Idag gjorde jag sista dagen på praktiken vilket är så jävla skönt! Har varit hemskt att delta i omvårdnadsarbetet vid förflyttningar, dusch, byte av inkontinensskydd osv när jag mått såhär. Ingen förståelse har jag fått heller, igår kom jag till praktiken och hade haft värkar på natten och kvällen innan så jag tänkte att jag kunde få ta det lugnt fysiskt sett, men icke! Min huvudhandledare sa "Helt ärligt, praktiken handlar om att vara ute bland patienterna och delta i omvårdnaden. Hårt, men det är så det är" så jag blev hemskickad. Idiot!
Från och med måndag har jag beslutat mig för att ta ut föräldraledighet på grund av värkarna och foglossningen. Någon havandeskapspenning får jag inte eftersom jag är studerande. Detta beslut innebär att jag blir återbetalningsskyldig till CSN på 4600 kronor. Väldigt tråkigt men åh så skönt det ska bli att få vara hemma och vila! Fast vila och vila...
... Vi ska flytta! Har inte ens sagt till folk att vi sökt lägenhet eftersom vi aldrig fått gå på visning ens, men i förra veckan var jag på visning på en superfin helt nyrenoverad 3:a, så galet fin! Trodde aldrig vi skulle få den så ville inte berätta för någon om visningen, men i måndags fick vi ett samtal om att vi fått lägenheten. Lycka!!! Så nästa helg redan går flyttalsset till Enköping. Vi kommer i princip bo granne med Davids mormor och morfar så det känns kul. För mig känns det extra viktigt att våra barn får nära till åtminstone en sida av hans släkt med tanke på att det inte kommer bli så mycket träffar med min... Snyft. Jag vill att mina barn ska kunna träffa sina kusiner och farmor och farfar osv, det känns viktigt. Det är något jag alltid saknat i mitt liv med en högst dysfunktionell familj... Tur jag har familjen Karlsson/Björk som gett mig en betydligt tryggare familj än mina föräldrar lyckats åstadkomma.
Hur som helst, det kommer bli mycket lommande veckorna med flytt, samtidigt ska jag försöka vila kroppen, komma i ordning i nya lägenheten och förbereda inför bebisens ankomst. Men det ska vi klara av, eller hur?!
Ps, nu när vi snart bor i en trea har ni alla möjligheter i världen till att komma till Enköping och sova hos oss. Vi har ju ett helt ledigt rum och - två toaletter!!! :D
Fel sladd
Det blev inga kort upplagda igår, jag köpt fel sladd. Men håll tillgodo!
Idag vaknas praktik från 12.30-22.00, i morgon är det också praktik från 07.00-15.30. Att "jobba" så sent på kvällen och sen tidigt på morgonen tar kål på mig. Känner mig dålig på praktiken som inte har någon fart eller energi, tar varje tillfälle i akt att sätta mig ner i princip och går hem tidigare varje gång någon säger att det är okej. Men helt ärligt, jag orkar inte! Vanligtvis är jag väldigt duktig om jag får säga det själv. Jag har god arbetsmoral och är inte den som sitter och tittar på, men jag har ingen energi längre vilket kanske inte är så konstigt...
Igår var jag och David ute och åt och gick sen på bio. Det var mysigt att komma ut tillsammans.
Slänger upp en bild som David tog på magen i förrgår. Jag ser ut som skit så fokusera inte på mitt face ;)
Nu är jag alltså i vecka 33 (32+4).
Lösenord
Sådär, nu var bloggen lösenordsskyddad och jag har koll på vilka som läser. Hej på er mina kära <3
Idag har jag äntligen en ledig dag från praktiken och ska ta mig till någon butik som säljer en viss typ av sladd så jag kan föra över alla kort från kameran till datorn. Så i eftermiddag kommer lite bilder upp :)
Magen börjar kännas rejält stor nu. Vaggar runt som en anka och de allra flesta (främst på praktiken) påpekar att det ser kul ut. Men jag har så jäkla ont när jag går så jag har inget val!
Jag har alltid tyckt att min mage varit låg, men de senaste dagarna har den sjunkit ännu lägre så jag gissar på att lilla pyret är fixerad. Ska till barnmorskan nästa fredag och då kommer hon känna efter.
Nu: frukost och ut med Alice. Att ta en långpromenad med henne nu för tiden är rena pärsen. En sväng som vanligtvis tar 25-35 minuter tar idag cirka 50 minuter att gå. Det går då inte fort, det är ett som är säkert :)
